kaffemaskin eller rymdfarkost – skillnaden är hårfin.

På vårt kontor hade vi länge en liten kaffemaskin. Den levde ett eget liv, den lille. Den malde kaffebönorna så kraftfullt att man gjorde klokast i att inte ringa samtidigt, för det var omöjligt att höra vad personen i andra änden av linjen sa. Den hade också en liten behållare för vatten som snabbt blev full. Det var alltid lite mystiskt var det där vattnet kom ifrån. Det var vatten blandat med sump, och det luktade tack vare denna lilla egenhet alltid gammal sump i vårt kontor. Glömde man att tömma behållaren gav maskinen raskt igen genom att helt resolut svämma över alla breddar.

För en tid sedan förändrades situationen. Det var ungefär samtidigt som en kraftig tsunami slog in över Japan och orsakade stora skador, bland annat på ett par av landets kärnkraftverk. Då slog tsunamin till även på vårt kontor. Maskinen började läcka, inte som förut när man glömt att tömma, utan precis när den själv blev lite sugen. Allt gjordes. Till en början med hjälp av drivor av pappershanddukar, disksvampar och annat som tog hand om själva symptomen. Sedan försökte orsaken till sjukdomen lokaliseras och filter byttes och diverse diagnostik tillämpades. Till ingen nytta. Efter åtskilliga återupplivningsförsök dödförklarades apparaten och märktes med ett otvetydigt KAPUTT.

Vilda diskussioner tog vid om maskinens efterträdare. En mer robust variant efterfrågades; en som inte malde kaffet själv till serenader och trumpetfanfarer. En sådan anskaffades, italiensk såklart, för en summa som motsvarade tre turochretur-resor Genève-Göteborg. Apparaten levererades och packades upp under högtidliga ceremonier. Rymdskeppet hade landat. Med instrumentering för tryck och temperatur, spakar och hävstänger, trummor för vatten och silos för kaffepulver. För den malde inte kaffet själv utan krävde pulver. Den gamle hade dock lämnat efter sig säckvis av kaffebönor, så en liten kaffekvarn införskaffades vid sidan av rymdskeppet och malningen skedde i fortsättningen inne på chefens kontor bak stängda dörrar och kunde bara anas av ett svagt surrande.

Första försöket att få liv i farkosten tog en timme. Efter det blev det marginellt bättre. Men kaffet var gott, hävdade de italienska kollegorna, döljandes mungiporna som drogs ihop av dubbel bitterhet; dels den som kaffet, svart som tjära, åstadkom och också den som orsakades av ett långsamt uppvaknande till erkännandet att köpet inte varit så lyckat. Totalt tre personer drack kaffet. Desto fler intresserade sig för själva maskinen. Dess skönhet kommenterades och dess pris efterfrågades försiktigt. Men kaffet dracks inte.

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till kaffemaskin eller rymdfarkost – skillnaden är hårfin.

  1. Björn skriver:

    Vad har hänt med farkosten? Lever den?

  2. Karin Persson skriver:

    Intressant kostnadsenhet för kaffemaskin:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s