avstånd i tid och tanke.

Enligt Google maps är det 1759 km mellan mitt hem i Frankrike och mitt hem i Sverige. Jaha, en siffra svart på vitt, på avståndet rent objektivt. Men, hur långt är det då, på riktigt?

Det personliga rekordet på att köra bil hela vägen är 17,5 timme. Det är ganska jobbigt; man får ont i rumpan och tunnelseende på tyska autobahn och även om man laddat upp med ljudbok och tidning blir man katastrofalt uttråkad. Men det går ju. Det tar en lång dag att köra. Skulle jag ge mig iväg nu (lunchtid) skulle jag vara framme kl 6 imorgon bitti. Det känns lite bra, tycker jag. I värsta krisläget finns det en lösning. Jag kan alltid vara hemma imorgon.

Det går inga direktflyg Genève – Göteborg. Lösningen blir då alltså flyg med mellanlandning, alternativt flyg till Köpenhamn och tåg därifrån. Från start till landning har jag själv rekord på strax under fyra timmar. Då hade jag 35 minuters byte i Amsterdam. Det funkar om man byter i just Amsterdam, eller i Bryssel. Detta innebär att om jag slutar bara lite för tidigt på jobbet kan jag åka hem på fredag kväll. Bekvämt!

Sedan har vi det mentala avståndet. Det var väldigt tydligt sist jag var hemma. Det känns lite som två olika världar, som måste ligga långt ifrån varandra i tid och rum. Som om man går in i en annan dimension när man gör den där flygturen. Jag kom då hem på fredag kväll. På lördag kväll var vi på stor maskerad med kompisarna. Fortfarande på torsdagen innan tyckte jag att det var långt kvar till festen, trots att jag i vanliga fall planerar och funderar långt i förväg. Men när man är i Frankrike, och festen är i Sverige, så känns det alltid som att det är långt kvar tills den ska äga rum. Samma när jag gjorde resan tillbaka igen. Vi firade min födelsedag på söndagen, och jag åkte ner på måndagen. Redan ett par dagar senare kändes det som om det var jättelänge sedan jag suttit där och ätit tårta och öppnat paket.

Sedan har vi det jobbigaste avståndet av alla. Det där att man inte är där. Man är så avlägsen. Jag var inte hemma när min syster fick barn. Inte heller när min bror flyttade till hus. Jag var inte med vid köksbordet när det skulle planeras vad som skulle packas i den där ”förlossningsväskan”, och jag var inte med och tömde brorsans lägenhet. Jag hade ingen synpunkt på om det verkligen är värt att packa mat till den blivande pappan, och jag brydde mig inte om ifall det kördes en eller två vändor mellan lägenheten och huset. För jag var här. Och det är så himla långt bort.

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Att vara utlandssvensk och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till avstånd i tid och tanke.

  1. karinafotografi skriver:

    Ja det sista är så klart jobbigast av allt – att inte få vara med om viktiga saker i livet och att plötsligt inte vara delaktig på samma sätt i varandras (dagliga) liv. Men med all ny teknik som finns kan man åtminstone ”se varandra” ibland även om man befinner sig i Sverige, Frankrike eller någon helt annat stans. Borde verkligen kolla upp flyg – det vore så kul att hälsa på er snart!

    • livetemellan skriver:

      Ja, det blir inte alls detsamma när man inte har allt det där helt vanliga pratet om alla möjliga grejer hela tiden. Men otrolig tur att man har telefoner och mail och facebook och skype! Kom gärna och hälsa på! Det hade varit så roligt. Kram

  2. Vilken absolut underbar text, av krönikekaraktär…! På pricken! Vad gäller innehållet förstår man precis hur det måste vara – på gott och ont :S kram

  3. Colombialiv skriver:

    Jag vet precis hur det känns!
    Men även om det mentala avståndet nog är lika långt oavsett om man bor i Colombia eller i Frankrike skulle jag önska att jag bara hade ett fysiskt avstånd på 4 timmars flygresa (och mycket billigare också skulle jag gissa!).

    • livetemellan skriver:

      Ja, det är jag väldigt glad för. Vilket ju leder till att man kan åka hem oftare skulle jag tro, och då blir det mentala avståndet också lite kortare på något vis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s