en liten historia om den franska matvarubutiken.

Den franska matvarubutiken är till största delen väldigt lik den svenska. Grönsaksdisken ser förvillande lik ut och frysdisken svämmar över av lax från Findus. Tacohyllan är exakt likadan och mest poppis som läsk är Coca Cola. Men likheterna har ju inget underhållningsvärde alls, så därför handlar det här inlägget om olikheterna.

Fransmännen är konservativa vad gäller mat, och man har känslan av att utbudet förändras mycket långsamt. Man kan köpa kritvit baguette i oändligt många storlekar och former, men försök du ge dig på att hitta en grov limpa! Köttfärs säljs bara fryst men aldrig färsk, och kycklingen är alltid färsk men aldrig fryst. I köttdisken samsas vanlig entrecôte med lammhjärna och grisfötter. Vin kan man få för 1 Euro litern och uppåt och ostdisken är så välsorterad att man bör ha otåligt sällskap med sig, så att någon kan se till att slita en därifrån. Gott godis är helt omöjligt att få tag i, och frukostflingor äter nog bara barn att döma av utbudet (havrekuddar fyllda med chokladsås…).

Det är dock i kassan man längtar efter den svenska rationaliseringen och effektiviseringen. Frukt och grönt måste man själv väga och märka med klisterlapp. Det har den som står framför dig alltid glömt och måste gå tillbaka. Det finns ingen avställningsyta före bandet som du kan ställa din korg på, så den får du stå och hålla. Förutom kontanter och kort kan man fortfarande betala med check, det tar ungefär tio minuter, och det gör alltid personen som står framför dig. När det väl är din tur, är det bara som du tror, för då visar det sig att kassörskan känner någon som står i en annan kö, och börjar glatt småprata lite med denna om vädret och barnen och precis allt annat de för tillfället kan komma på.

Det finns minimal plats för varorna i slutet av bandet, så du måste packa under tiden som kassörskan scannar varorna, för annars är du inte klar när det är nästa kunds tur och den kommer då bli irriterad och sucka och muttra och stirra. Stressad måste du betala med ena handen och packa med den andra med följd att du kommer hem med bananerna längst ner i kassen under fyra liter mjölk. Men det skiter personen framför dig lugnt i, packar otroligt långsamt i flera små påsar istället för en, kollar noga varje inscannad summa så den är rätt, lägger allt med ovansidan upp i kassen medan du står och väntar och försöker sucka sådär franskt, men det funkar ju inte. Alla vet redan att du är utlänning. Du lade nämligen varorna i en prydlig rad när du packade upp dem, istället för att tillämpa bygga-berg-principen.

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Min fransk/schweiziska vardag och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till en liten historia om den franska matvarubutiken.

  1. Karin A skriver:

    Känner igen mig ganska bra i det där, från tiden då jag bodde i Tyskland. 🙂 Fast där slängde vi ner varorna i vagnen/korgen för att sedan stå lite längre bort och lägga ner det i kassar.

    Trist med baguetter utan variation i långa rader. Handlar du brödet där eller har ni ett bageri? 🙂

    • livetemellan skriver:

      Ja, det kanske vore en variant det där att låta grejerna mellanlanda i korgen. Men det finns liksom ingenstans att stå och fixa med det efteråt heller… min lösning brukar bli att i det längsta inte gå själv. Men såklart måste man det ibland.

      Vi har ett bageri i byn, men tyvärr är vi ofta alltför lata för att gå dit efter att vi varit i den valiga affären. Vi äter inte så himla mycket bröd, vilket är tur för oss 🙂

  2. Nathalie skriver:

    Haha låter precis som Gibraltar! okej inte allt men mkt av det 🙂

  3. Birgit skriver:

    Oh hög igenkänningsfaktor! 🙂 Så märkligt att ingen kommit på att ett längre band vore bra!

    Tack för din kommentar, länge sen jag kommenterade här oxå – vet inte om jag har färre än andra men ibland känns det så…

    Kram!

    • livetemellan skriver:

      Ja, längre band och en sådan där pinne som delar upp två kunders varor efter att man betalt. Så enkelt, så genialt!

      Jag skulle tro att det ofta är så med bloggar, med tanke på hur många blogginlägg jag själv läser, och hur få jag egentligen kommenterar på.
      kram!

  4. Maria skriver:

    Den där ”bygg inga varuberg”-kampanjen måste ha varit den mest lyckade marknadskommunikationsåtgärden i svensk historia. Trots att det egentligen är den enda överlevnadsstrategin utanför Skandinavien lägger man inte alla sina saker i en hög lika lite som att man sticker ned handen i medshopparens korg, tar en tugga av ett äpple och sedan lägger tillbaka det.

    • livetemellan skriver:

      Verkligen! Åh vad det tar emot. Jag har iallafall kommit till stadiet när jag trycker ihop varorna väldigt tätt ihop på bandet, men INTE till att bygga berg.

      Skulle annars vara den där ”fem skivor bröd om dagen kampanjen” som blev ganska lyckad också.

  5. Colombialiv skriver:

    Låter som Colombia! Effektivitetssvensken inombords får krupp varje gång jag handlar! Men här är det (om det inte finns någon medhjälpare till hands, vilket det ofta finns, som man får ge några mynt i dricks) kassörskan som packar kassarna. Scannar en vara, lägger ner den i påsen, plockar upp en vara till, scannar, lägger ner i påsen. Det tar en halv evighet och sen får man bära en miljard påsar eftersom det ligger kanske fyra varor i varje påse. Suck.

  6. mm – lammhjärna och frukostpuffar med chokladsås! Har bokmärkt din blogg, det här är ju underhållning på hög nivå, haha, man tackar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s