och sedan dör någon.

Och plötsligt så dör någon hemma i Sverige. Ingen jag stod speciellt nära, och ingen jag träffade regelbundet. Speciellt inte på senare år. Men någon som alltid funnits i familjen, och som skickat hälsningar och julkort. Jag känner mig extra avlägsen nu. Extra långt borta från allt och alla som är hemma. Hade jag varit i Sverige hade jag säkert gått på begravningen. Nu bryr jag mig inte om att åka hem. Så nära var det inte. Hade jag varit hemma hade jag blivit en naturlig del av diskussionerna om vilken färg vi skulle välja på blommorna. Nu blir det mer naturligt att de diskuterar det sinsemellan, de som faktiskt ska gå på begravningen. Avståndet blev så mycket längre som genom ett trollslag.

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Att vara utlandssvensk och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till och sedan dör någon.

  1. Maria skriver:

    Det är en så ofattbart stor skillnad mellan livet och döden. Det låter självklart, men det är inte för än man ställs inför att man aldrig mer kommer att träffa någon som det verkligen slår en. Ta hand om dig.

  2. Birgit skriver:

    Vad tråkigt att höra, beklagar även om det inte var så väldigt nära! Kan tänka mig att avståndet känns extra långt vid sådana tillfällen.

    Kram!

  3. Birgit skriver:

    Hmm, nu kom det visst till min andra blogg… Det är alltså timjanoakleja-birgit, om du nu skulle känna fler… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s