i en rävsax.

Genève är en väldigt internationell stad, och kommer man dessutom utifrån som vi, och jobbar på en internationell organisation, så blir det ju naturligt så att man umgås med människor, inte i första hand från regionen, men från alla möjliga håll. De har också, precis som vi, valt att för en kortare eller längre period, bo ”hemifrån”. Till saken hör också, att här får man inga permanenta kontrakt innan man är runt 35. Innan dess ska man ha harvat runt i systemet bra länge med olika studentkontrakt, post doc-platser och tillfälliga tjänser. Och efter det ska man ändå ha tur om man kan stanna. Det här ger upphov till en mängd olika situationer.

Min sambo och jag har tur. Han har ett kontrakt som går ut om två  år, och mitt är i hela fem år. Dessutom vet vi båda att vi vill flytta hem förr eller senare, så exakt när det blir, är mindre viktigt.

Ett svenskt par vi umgås med, där har hon ett kontrakt som går ut nästa år. Han har ett fast jobb, men i Österrike och stationerad här bara till nästa sommar. Efter det vet de inte vad som händer. Kanske Wien. De har en tremånaders bebis.

För våra ukrainska vänner, där har han ett kontrakt som går ut i mars nästa år. Som ukrainsk medborgare vet han också att det är omöjligt att få förlängt, iallafall i det långa loppet. Hon har jobb, men hennes arbetstillstånd är avhängigt hans, så går hans kontrakt ut, förlorar även hon jobbet. Då måste de flytta.

Ett annat par har träffats här. Hon är norsk, och han från Belgien. De har båda kontrakt i två år till, med ganska liten chans till förlängning. Sedan vet de inte var de ska bo.

För ett amerikanskt par, där har han fått jobb här via sitt universitet, men hon får varken jobb eller arbetstillstånd, så hon går hemma.

Sedan har vi alla de som får sådana kontrakt som jag har. Fem år. Det är det bästa man kan hoppas på om man är ung. Då skaffar många familj, partners ser till att skaffa jobb och barnen hinner börja på dagis. Sedan får man aldrig det där fasta kontraktet man hoppats på.

Så mitt i vår otroligt privilegierade vardag med bra löner och fantastiska förmåner, vet alla att det kommer att ta slut men man vet inte exakt när. ”Kanske kan jag får förlängt en gång till…”

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Att vara utlandssvensk, Min fransk/schweiziska vardag och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till i en rävsax.

  1. Birgit skriver:

    Låter riktigt jobbigt! Varför han man ett sånt system, det känns inte som att det gynnar företaget heller när alla är så osäkra…?

    Kram

    • livetemellan skriver:

      Det är oklart. Känns som ett lapptäcke som kommit till under lång tid, där ingen riktig reform någonsin gjorts. Sedan är det en uttänkt strategi också att man ska jobba här, få erfarenhet och sedan åka tillbaka till sitt land. Ett slags ”Brain gain”. Det man glömmer är ju att det är människor bakom. Kram

  2. Snabbmakaroner skriver:

    Och så flyttar vännerna man umgås med gärna nån annanstans också.

  3. Jag har inte förstått vad för slags organisation du arbetar i… är det en hjälporganisation? Låter inte så trevligt med så korta kontrakt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s