lugnet före stormen.

Montreux

Jag är först på kontoret. Älskar den här korta stunden för mig själv och att höra korridoren vakna till liv. En café renversé i Chalmers-muggen medan mailen laddar. Sedan kommer de inramlande en efter en. Den franske IT-killen är alltid först. ”Salut! Ça va?” ropar han tvärs över korridoren mot ljuset som strilar ut från mitt kontor. ”Oui, et toi?”. Min ryska kontorsgranne kommer med telefonen tryckt mot örat, i en högljudd konversation med någon. Hennes skratt ekar mellan väggarna och väcker oss andra ur de sista resterna av morgontröttheten. Det italienska gänget tycks ha synkroniserat sina klockor, för de dyker alltid upp allihop med ett fåtal minuters mellanrum. Kontorsdörrarna låses upp allteftersom och snart badar korridoren i ljus. Hela dagen ska jag höra röster från hela världen i livliga diskussioner på bruten engelska och franska. Om ritningarna till de nya vacuumkamrarna; om det nya kvotsystemet för studentantagning och; om den nya nattklubben i stan. Men just nu är jag helt själv med mitt kaffe. Lugnet före stormen.

Annonser

Om livetemellan

Boende på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Men huvudet i en internationell karriär och tårna i den Bohuslänska myllan. Och ofta nog på ett flyplan någonstans mitt emellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s